Dataförordningen 2025 revolutionerar hanteringen av data från jordbruksmaskiner

Den kallas för dataförordningen (eller ”Data Act”), och än så länge är få bekanta med vad som skulle kunna beskrivas som ett verkligt ”ekosystem” för åtkomst till, och hantering av, jordbruksdata. Ändå trädde den officiellt i kraft den 12 september 2025, under beteckningen EU-förordning 2023/2854, och den ser ut att inleda en ny era för hur data som genereras av uppkopplade jordbruksmaskiner hanteras. I korthet kräver förordningen att tillverkare säkerställer att jordbrukare har tillgång till och kan flytta den data som är insamlad från fälten, vilket ska främja transparens och kompabilitet mellan olika digitala system. Målet är att skapa en mer rättvis datamarknad där lantbrukare och entreprenörer kan använda informationen som samlas in av jordbruksmaskiner för att förbättra effektivitet, produktivitet och hållbarhet i sina verksamheter. Dataförordningen är förstås inte bara en lagstadgad skyldighet – det är också en strategisk möjlighet för hela branschen. De gårdar som tidigt inför lösningar som följer regelverket kan skaffa sig konkurrensfördelar genom att optimera verksamheten och öka värdet av sina tjänster. För tillverkarna innebär förordningen tekniska och organisatoriska anpassningar, men den öppnar också för nya affärsmodeller baserade på säker och transparent datadelning.

Förordningen skiljer tydligt mellan datainnehavare, dataanvändare och datamottagare. Innehavare – vanligtvis maskintillverkare eller tredjepartsleverantörer – kontrollerar den data som genereras när maskinen används. De ansvarar för att säkerställa kvalitet, säkerhet och tillgänglighet av data för auktoriserade användare. Användare, såsom lantbrukare och entreprenörer, har rätt att få tillgång till data som maskinen genererar, medan mottagare är enheter som användarna väljer att skicka data till, till exempel managementprogram, jordbruksrådgivare eller offentliga myndigheter. Den data som regleras av dataförordningen omfattar rådata som automatiskt samlas in av maskiner, förbehandlad data som är läsbar och tolkningsbar, metadata som ger sammanhang åt den insamlade informationen samt tjänsterelaterad data som genereras av applikationer eller digitala tjänster kopplade till maskinen. Data som härstammar från komplexa företagsunika algoritmer – tillverkarens skyddade know-how – är fortsatt undantagen.

Förordningen fastställer att användare har rätt att få tillgång till all information som lagras i maskinen, i molnet eller i en datalogger, oavsett om det finns en skärm ombord eller inte. Denna åtkomst gör det möjligt för jordbrukaren att övervaka maskinernas status, planera underhåll och optimera fältarbete. Men åtkomsten är inte obegränsad. Data som inte lagras i molnet, data som samlas in via eftermarknads-telematiksystem som inte kontrolleras av OEM, samt data som genereras av komplexa företagsunika algoritmer, förblir tillverkarens egendom. Denna balans mellan transparens och skydd av immateriella rättigheter ska säkerställa att användare kan kontrollera sin data utan att få insyn i tillverkarnas tekniska innovationer. Användare kan se standardiserade felmeddelanden, driftdata och telemetri, medan diagnostiska algoritmer som bygger på företagsunikt kunnande förblir exkluderade. På så vis kan operatörer optimera sina dagliga arbetsuppgifter utan att äventyra systemets säkerhet eller industriellt skydd.

Tillverkare måste säkerställa att data är portabel, interoperabel och tillgänglig i standardiserade och läsbara format, såsom ISOXML eller vanliga molnplattformar. De måste ge förhandsinformation, undvika oskäliga villkor och erbjuda tekniskt stöd till användare vid datadelning. Dessa skyldigheter gäller inte bara ny maskinutrustning som släpps efter september 2025, utan även befintliga avtal, som måste uppdateras senast 2027 för att ta bort oskäliga villkor. Återförsäljare och oberoende reparatörer har här kompletterande roller i detta system. De kan vara datainnehavare endast när de får tillgång till annars otillgänglig information, som data från en maskins svarta låda. I de flesta fall agerar de som datamottagare, som får data från tillverkaren för att kunna erbjuda underhålls- eller diagnostiktjänster samtidigt som de säkerställer driftkompatibilitet och systemens säkerhet.

Lantbrukare och entreprenörer har rätt till kostnadsfri tillgång till data från uppkopplade maskiner, både personuppgifter och icke-personliga uppgifter. Personuppgifter får endast delas när det är absolut nödvändigt, och anonymisering ska användas när det är möjligt. Lantbrukare kan inte förhindra tillverkare från att använda data för underhålls- och ingenjörsändamål, men de behåller kontrollen över hur data överförs och används. Entreprenörer, som inte själva genererar datan, blir dataanvändare och har rätt att få tillgång till den för att kunna sköta verksamheten på tredje parts marker. Förordningen innehåller också frivilliga riktlinjer, såsom EU:s uppförandekod för delning av jordbruksdata, som styr bästa praxis mellan tillverkare, lantbrukare och entreprenörer.

Dataförordningen främjar utvecklingen av allmänna standarder via CEN och CENELEC, tillsammans med vertikala standarder specifika för jordbruksteknik. Målet är att säkerställa kompatibilitet mellan maskiner av olika fabrikat, molnplattformar och managementsystem, och att främja ett integrerat och säkert ekosystem för data. Standardisering möjliggör jämförelser, prediktiva analyser, odlingsplanering och effektiv fleet management, vilket stärker konkurrenskraften och hållbarheten inom det europeiska jordbruket.

I Västeuropa, exempelvis Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Spanien, har gårdar redan avancerad digital infrastruktur, vilket gör implementeringen av dataförordningen smidigare. Användningen av molnplattformar och integrerade managementsystem gör det möjligt att snabbt och säkert komma åt data och underlättar samarbetet mellan tillverkare, lantbrukare och tjänsteleverantörer. I Östeuropa, såsom Rumänien och Ungern, är digitaliseringen av jordbruket fortfarande under utveckling. Många gårdar introducerar uppkopplad utrustning, men molninfrastruktur och interoperabla standarder är mindre utbredda. Efterlevnad av de nya reglerna kräver investeringar i teknik, personalutbildning och uppdateringar av IT-system – något som både är en utmaning och en möjlighet att modernisera sektorn.

Implementeringen av dataförordningen innebär till en början kostnader för tillverkare och återförsäljare, kopplade till programutveckling, systemuppdateringar och personalutbildning. Samtidigt stimulerar den utvecklingen av nya digitala tjänster, ökar transparensen och användarnas förtroende och öppnar innovativa affärsmöjligheter baserade på smart datautnyttjande. Lantbrukare och entreprenörer kan få mer exakt information för att optimera grödor, underhåll och hantering av maskinparker, vilket förbättrar både lönsamhet och hållbarhet. Förordningen föreskriver inte specifika tekniska metoder för datadelning, men den kräver kvalitet, läsbarhet, kompatibilitet och leverans i rätt tid. Användare kan få data via API:er, molnplattformar eller direkt export från tillverkarens system. Om flera datainnehavare finns måste användaren samordna med varje part och samtidigt respektera avtalsvillkor, säkerhetskrav och industriella hemligheter. Dataöverföring till länder utanför EU kräver åtgärder som förhindrar obehörig åtkomst och säkerställer informationsskydd och efterlevnad av europeiska regler. Delning kan ske direkt från leverantörens molntjänst eller via särskilda juridiska avtal som reglerar dataflöden och säkerställer korrekt användning. Implementeringen av dataförordningen kräver utan tvekan tekniska investeringar, uppdatering av ledningssystem och utbildning av personal. De främsta utmaningarna är interoperabilitet, datasäkerhet och efterlevnad. Men förordningen öppnar också stora möjligheter: integrerat digitalt jordbruk, prediktiva verktyg för att förbättra avkastning och minska svinn, innovativa tjänster från tillverkare och ökat förtroende mellan aktörer och kunder. Den europeiska jordbrukssektorn förbereder sig nu för en ny standardisering av hela systemet för datahantering, där data blir en strategisk tillgång – en nyckelkomponent för teknologisk utveckling och hållbarhet, som driver vidare utvecklingen av hur jordbruksmaskiner och hela produktions-ekosystemet hanteras.