Lantbrukarens guide till robotik: Vad lantbrukare behöver veta om jordbruksrobotar inom EU

Faktum är att rättslig osäkerhet är en av de främsta anledningarna till att lantbrukare tvekar inför att ta till sig ny teknik. Forskning visar att intresset för robotik inom lantbruk är stort, men många är försiktiga tills de får en tydligare bild av det juridiska landskapet. Den goda nyheten är att Europeiska unionen aktivt arbetar med att skapa tydliga regelverk för att stödja säker och effektiv användning av jordbruksrobotar. Att förstå dessa regelverk kan faktiskt vara till din fördel.

När du köper jordbruksmaskiner inom EU ser du en ”CE-märkning” på dem. Det är inte bara en etikett – det är i praktiken produktens pass till den europeiska marknaden. Märkningen betyder att tillverkaren har intygat att maskinen uppfyller EU:s säkerhetskrav. För dig som lantbrukare innebär det att maskinen är konstruerad med säkerhet i åtanke, uppfyller särskilda EU-direktiv som maskindirektivet och förordningen om jordbruks- och skogsmaskiner, och ger dig en grundläggande trygghet om produktens säkerhet. Tillverkare är visserligen inte juridiskt skyldiga att följa specifika tekniska standarder som ISO-standarder, men många väljer ändå att göra det eftersom det visar deras engagemang för kvalitet och säkerhet (och rent tekniskt ger dem en presumtion om överensstämmelse med gällande lagstiftning). Du kan tänka på standarder som branschens bästa praxis – riktlinjer framtagna i samförstånd av experter.

Här kommer produktansvaret in, och det är avgörande för att skydda dig som lantbrukare. Enligt EU-lagstiftningen kan tillverkaren hållas ansvarig om en jordbruksrobot är defekt och orsakar skada – oavsett om det drabbar dig, dina anställda, dina grödor eller till och med grannens egendom – även om tillverkaren inte varit vårdslös. Det här är faktiskt ett starkt skydd för lantbrukare. Lagen skiljer mellan tre typer av defekter. Först finns tillverkningsfel, där något gått fel i produktionen och just din maskin skiljer sig från hur den borde ha tillverkats. Sedan finns konstruktionsfel, där själva produktens design är osäker. Slutligen finns informationsfel, när varningar eller instruktioner är otillräckliga. Det som gör detta särskilt värdefullt för lantbrukare är att du inte behöver bevisa att tillverkaren varit vårdslös – det räcker att visa att produkten var defekt och orsakade skada.

Det här är en fråga som håller många teknikintresserade lantbrukare vakna om nätterna: när din robottraktor samlar in data om markförhållanden, skördenivåer, GPS-positioner och fältarbete – vem äger egentligen dessa data? De jordbruksrobotar som arbetar på dina fält samlar in värdefull information som kan användas för att förutsäga skördar, optimera odlingsmetoder, fatta ekonomiska beslut och förbättra robotens prestanda över tid. Det komplicerade är att traditionell äganderätt inte var utformad för digitala tillgångar som data. Du kan inte ”äga” data på samma sätt som du äger din traktor. Men EU har infört Data-akten, som ger dig större kontroll över den data som genereras av din utrustning. Denna lagstiftning fastställer din rätt att få tillgång till data som skapas av produkter du använder och att kunna begära att dessa data delas med dig eller tredje part. Alla avtal som rör data måste vara transparenta och rimliga, och – viktigast av allt – företag får inte använda data från din gård för att utveckla konkurrerande produkter som kan skada din verksamhet. Vad innebär detta i praktiken? Du kan till exempel använda dessa data för att låta en valfri verkstad reparera dina maskiner, i stället för att vara bunden till den ursprungliga leverantören (som kanske tar ut ett högre pris), eftersom du nu får tillgång till information som tidigare bara fanns hos leverantören.

Det regulatoriska landskapet för robotik inom lantbruk utvecklas snabbt – och det är faktiskt positivt. Tydliga regler innebär större trygghet i dina investeringar, bättre skydd när något går fel, större kontroll över dina gårdsdata och fortsatt innovation inom sektorn. Visst finns det juridiska överväganden vid införandet av robotik inom lantbruk, men de bör inte ses som ett hinder. Se i stället det här regelverket som ett skyddsräcke som värnar dig samtidigt som det låter innovationen blomstra. Framtidens jordbruk blir allt mer automatiserat, och EU arbetar för att säkerställa att denna framtid är säker, rättvis och till fördel för lantbrukarna. Införandet av robotik innebär en betydande förändring i hur vi bedriver jordbruk, och som vid alla stora förändringar uppstår frågor och osäkerheter. Men med en grundläggande förståelse för det regulatoriska ramverket kan du närma dig dessa teknologier utan oro, i vetskap om att det finns strukturer på plats som skyddar dina intressen och samtidigt stödjer innovation som gör din gård mer produktiv och hållbar.

 

Tack till: Denna artikel bygger på forskning av Rocco Limongelli (författaren) och Andrea Bertolini, genomförd i samband med kapitlet Regulatory frameworks and standards for agricultural robotics in the European Union i boken Advances in agri-food robotics.

Bertolini, A., & Limongelli, R. (2024). Regulatory frameworks and standards for agricultural robotics in the European Union. Burleigh Dodds Science Publishing.